​

 Anders Ecklein (1864—86), som i skolan hette Anders Eklén, föddes 1808 11/7 vid St. Sand i Lennäs. 
Föräldrar: nämdeman Anders Olsson och h. h. Kajsa Andersdotter. Stud. i Ups. 29. Pvgd i Str. 31 27/11 Past.-adj. i Snaflimda s. å., i Lerbo 38, i Snaflimda s. å. V. korara. i Viby s. å., i Snaflimda s. å. Past.-ex. 42. V. past. i Hammar 43. Skolprest i Hardemo 44 9/12 tilltr. 46. V. past. i Snaflunda 45. Komm. i Svennevad 50 30/9, tilltr. 53. Kkoh. här 63 28/12 tilltr. 64. Död 86 18/7. 

I Lennäs, där E. föddes, fick han framlefva sina mesta arbetsår; där bäddades ock i sena aftonen hans graf. Enkel och flärdfri, som han själf, var hans predikan inför församlingen, bland hvars hedervärda dannemän han länge intog en ställning, som i våra auktoritetslösa tider är sällspord. Hans ord gällde något både i sockenstämman och annars; ty hvad "kyrkherrn" sagt, var ord att lita på. På grund af denna sin säkra ställning i församlingen tillät han sig att utan krus tilltala sina sockenboar med ordet "du". Och säkert fans ingen af de gamla, knappast häller af de unga, som han hunnit döpa, konfirmera, viga o. s. v., som kände sig förnärmad af denna dristighet från deras åldrige herde. Men andra tider kommo. Den gamla vördnaden för kyrkan och hennes ämbete begynte undergräfvas. Och den gamle församlingsläraren måste på ålderdomen till sin smärta se sin kyrka öfvergifven och sitt kall misskändt. Det larmande nitet från "resande 
talare med okända meriter" tilltalade mera en lättrogen menighet, än den stilla ödmjuka vandel, som de i sin herde hade midt ibland sig. 

Till sin yttre företeelse högrest och med fördelaktigt markerade anletsdrag, lärer kyrkoherde E. redan under djäknekappan väckt ett visst uppseende. Men inom denna "imperatoria forma" bodde en stilla och saktmodig ande, som icke framför andra sökte göra sig gällande. Till sittväsende tillhörde E. de naturer, som ej slösa med ord 
och ej öppna sitt hjärta för hvem som hälst. För obekanta föreföll han därför reserverad och ordkarg, till och 
med något butter och otillgänglig. Trifdes bäst i sina enkla vanor och kände ej någon saknad efter de lifvets 
njutningar och bekvämligheter, som en nyare tid för mången gjort till ett oafvisligt behof. Plikttrogen i sitt kall — 
han lärer under 55 års tid aldrig försummat någon gudstjänst — fick han, gynnad af god hälsa, verka i sitt kall 
oafbrutet intill det sista. Ännu i maj s. å., som han dog, hade han predikat öfver texten: "en liten tid, och I sen 
mig icke, ty jag går till Fadren". Detta blef hans sista predikan. 

G. 1) 46 24/6 m. Anna Sofia Ringzelli f. 1811, död 48 26/9, kkohdedotter från Snaflunda; 2) 56 9/12 m. Anna 
Charlotta Wilhelmina Gronacker f. 27 4/2 i Partilled, dotter af majoren vid kronprinsens husarer Nils Julius C. och h. h. 
Anna Marg. Björnberg. Barn: Anna Lovisa Dorotea f. 58 2/10; Alfhild Emma Mariana f. 62 18/3, g. m. rektorn m. m. 
Anton Hacklin i Norrköping. 

​

• Anna-Charlotta Vilhelmina, född 1827-02-04 i Partille socken, död 1914-09-13 i Örebro. Gift 1856-12-09 på Karlshov i Elvestads socken, Östergötlands län med kyrkoherden i Lännäs pastorat av Strängnäs stift Anders Ecklein, född 1808-07-11 i Lännäs socken, Örebro län, död 1886-07-17 i Lännäs prästgård.

​