Your Company
Start Gårdar och Torp Historia Handelsbodar Företag Skolor Personer Länkar Kontakt Kartsök

 

 

Dombok 1598 Emigranter från Lännäs Immigranter till Lännäs Folketspark/Folketshus Katrinebrunn Lännäs Bygdegård Indelta soldater Posten Lännäs sparbank Vinöfärjan Lännäs kyrka Frikyrkor Olyckor Fornminneskarta Lännäs Hembygds- och Fornminnesförening Hampetorps IF Bröllop Ransonering under 2:a värdskriget Milstenar Emegrationen

Emegrationen

 

Emigration

Från Lännäs församling emigrerade 440 personer mellan 1868 och 1930, med en topp mellan 1880 och 1900. De flesta till Nordamerika. Endast 8 av dessa emigrerade till andra länder. Av dessa var det från Vinön mellan 1864 och 1925 55 personer (30 män och 25 kvinnor)

 Se lista över emigranter från Lännäs



Diagram över antalet utflyttade från Lännäs.

Toppen som man ser under framför allt under 1880-talet beror troligen på fallande biljettpriser. Missväxten som var i Sverige 1867 – 69 påverkade givetvis utvandringen, men missväxten var värst i norra Sverige och Finland, och verkar inte ha påverkat antalet från Lännäs.

Vad kostade det för en piga eller dräng att komma över Atlanten? Nästan hela kontantlönen för en dräng under ett år, pigorna fick ofta samla längre tid då de hade lägre lön. För en torpare kunde man få bättre begrepp om kostnaden genom att en biljett för en person kostade som en normal ko.

Många åkte med ”prepayed ticket”, en biljett som endera ett tidigare emigrerat syskon eller släkting skickade, eller en arbetsgivare som mot anställning med låg eller ingen lön under under ett eller två år skickade. Snickaren Per Erik Holm och kompanjonen Hultqvist-Andersson utnyttjade den företeelsen genom löftet att om man arbetade 6-12 månader skulle få fri överresa. 863 personer betalade för att ta del av erbjudandet, man behövde endast betala 12 öre per person för porto till Holm. Varken resa, erbjudande eller pengar såg dock beta­larna av, utan det blev rättssak av det hela som ”hemlig emigrantvärvning” då det inte hade kungjorts ifrån predikstolen. Men båda hade rest till Amerika varför fallet avskrevs. (de hade väl fått ihop till sina biljetter).

Som exempel kan man se att det för en familj från Asker: Man, Hustru och tre barn som emigrerade oktober 1880, kostade 533 Kronor med Inmanlinjen. Det omräknat till 2014 års penningvärde motsvarar ca 28.000 Kronor, eller ca 7.000 kronor för en biljett. (yngsta barnet hade starkt reducerat biljettpris)

De flesta flyttade till svenskstaterna Minnesota, Illinois, Iowa samt North och South Dakota. Chicago var ett tag Sveriges 3:e stad, där de svenska hembiträdena var mycket uppskattade.

Ett talande citat från Järnvägsmagnaten James J Hill ”Ge mig snus, whisky och svenskar, så kan jag bygga en järnväg till helvetet”


Färden från Lännäs gick vanligtvis med tåg till Göteborg, båt till Hull samt tåg till Southampton där man gick ombord för färden över Atlanten. Framme i New York passerades från1892 förtullningen på Ellis Island innan man fick fortsätta in i Landet.

För passagerare i 1:a och 2:a klass kunde dock förtullningen ske på fartygen, då de som hade råd att färdas så skulle slippa köerna. Dokumentationen vid Elis Island är mycket noggrann och anger vart personerna är på väg, hur mycket pengar de har osv., har man anförvanter som emigrerat efter 1892 är det helt klart värt att söka i deras dokument. De flesta hade sedan en lång tågresa framför sig, ofta till Minneapolis eller Sant Paul i Minnesota.

Det var inte för alla det förlovade landet, många fick det mycket svårt. Det fanns fattigområden där det rådde misär. I St Paul fanns på1880-talet ett slumområde känd som Swede Hollow, en kåkstad.

Svenskar, inte minst kvinnor, fick senare rykte om sig att vara duktiga arbetare. Men när de kom spreds först bilden av "the dumb swede", "den dumma/stumma svensken" – vilket berodde på att många hade svårt att lära sig engelska. Under en period var svenskar inte riktigt lika "vita" i amerikansk mening som anglo­saxare och tyskar – sedan kom en våg av slavisk invandring, och då blev svenskarna "vitare".


En del kom tillbaka till Sverige och bland noteringarna från Lännäs kan man se att en hel familj med sex barn 1911 flyttade in från Penapolis, Sau Paulo i Brasilien till Bäcketorp (De hade utvandrat från Asker, tre av barnen var födda i Brasilien), annars var det vanligast att det var amerikafarare som återkom.


Ankomsten till USA, kö inför inreseregistrering på Ellis Island.


Det tog mellan tre och fem timmar att passera förtullning och invandrings­kontrollen, den mesta tiden stående i kö som på bilden. Man fick genomgå en mindre hälsokontroll svara på 29 frågor, vars syfte var att säkerställa att de hade de utresehandlingar från hemlandet som krävdes, att de hade pengar till de första utgifterna, ett sätt att försörja sig samt slutdestinationen. Idag kan vi se svaren på många av dessa frågor då Ellis Island Foundation som har allt sitt material utlagt på internet. Man kan dessutom för det mesta få en bild på det fartyg som hade fört dem till Amerika.

De flesta passerade utan problem, men ca två procent avvisades, det var huvudsakligen personer med hälsoproblem, tvivelaktiga dokument, ingen i USA som kunde vara garant eller kontaktperson samt tidigare straffade.

Att man i samband med registreringen kunde passa på att byta sitt namn är en myt, dessa namnbyten skedde vanligtvis senare, oftast för att amerikanisera sitt namn.

Svårast att följa på deras fortsatta öde i Amerika är ogifta kvinnor. De tog ofta plats som hembiträde och är vid folkräkningarna svåra att hitta i registren. När de senare gifte sig bytte de efternamn och ibland modifierade de även sitt förnamn.

Före Ellis Island skedde invandringen via Castle Garden på Manhattans sydspets fram till 1892. Tyvärr blev mycket av deras dokument förstörda i en brand.


Många skickade pengar till de som fanns kvar i Sverige.

Ett sätt var att vända sig till en agent för någon båtlinje, som telegraferade till sitt kontor i Sverig vilket skickade den summa som bestämts till mottagare i Sverige.

Nedan en sådan postanvisning, där dock C. W. Hällström ombud för Hvita Stjärn-linjen glömt ange gata i Stockholm varför anvisningen returnerats. I detta fall kom pengarna från någon i Chicago.

 De 25 Kronorna som Jungfrun Charlotte Nilsson så småningom fick motsvarar idag ca 1500 Kr



Postanvisning-USA.jpg

Källa: Nordisk Filateli 1987 Nr 4