Andersson, Gustav, Edla, Anni

Syskonen Gustav och Edla Andersson samt Edlas dotter Anni bodde i ett litet ställe som

hette Bäcketorp, beläget i Lännäs sockens östra del. Gustav, född ??? och Edla den

20 januari 1866 hade för första gången sett dagens ljus i Sjöbacken, där deras föräldrar

.Anders-Johan och Tilda Olsson bodde. Anders-Johan, som var Gadd 1827, och Tilda. född

1826. bodde först vid Gluggstugan. sedan vid Hultsugan, så vid Simonstorp och så till sist

vid Sjobacken Först, när syskonen bodde hemma vid Sjöbacken, gick Gustav dagsverkcn

vid Dimbo gård, som på den tiden hörde till Segersjö herrgård., men sedan bosatte sig

Gustav och Edla i Bäcketorp och då började Gustav vid sågen vid Djursnäs. Där arbetade

han i många år tills han blev rätt gammal. Han hön dock på och "knallade'' med lite

jordbruk, vilket hörde till Bäcketorp, som de arrenderade. Bäcketorp var nämligen

undantaget åt Anderssons som de fick arrendera så länge de levde. De hade en ko, en tid

två stycken, samt ibland någon gödkalv. Vidare hade de höns. Gustav gick mycket med ett

Horskinn av läder på sig, på huvudet hade han en gammal av ålder grågrön hatt och på

Hottema hade han stövlar. l öronen bar han ett par gula ör-ringar. När han någon gång skulle

gå bort och då vara fin, tog han alltid med sig en käpp som han då gick och bar på. När han

talade med folk använde han en del lustiga uttryck såsom Pottfaderillan randers m.m

Gustav, såväl som Edla, var mycket språksamma och talade oRa om hur det var borr i tiden.

Spöken och liknande otyg trodde både Gustav, Edla och Anni på. Det enda som de inte

trodde på var tomtar. )e var upphittade av Selma Lagerlöf och Jenny Nyström, som Edla

sade. Edla, som varit med och upplevt en hel del, berättar bl.a. att hon en gång vid 24 års

ålder varit nedåt Ebberud i Lännäs, dels för att hälsa på en bekant flicka, och dels var det en

auktion i en stuga strax bredvid som hon tänkte besöka. På auktionen var det mycket folk,

däribland en he] de] ungdomar. En del var fulla och en de] nyktra. Efteråt vi]]e ungdomarna

dansa i stugan, som var stor och lämplig för ändamålet. Det skulle de få bara det var någon

som skurade efteråt. Då blev det så att Edla och en annan flicka skulle skura. Man skulle då

samla in skurpengar åt dem för besväret. Man bökade dansa. Framåt midnatt tog Edla och

gick ut ett tag. Utefter den ena sidan av täppan fanns det en syrenhäck, och bortom denna

gick det en gärdesgård bort till ett uthus. Edla gick en bit bort från stugan, men plötsligt fick

hon då i mörkret se en gris, lång som en ko och nämnare en meter hög, komma emot sig

Grisen hade stora ögon som kaffekoppar, vilka lyste med en hemsk glans. Edla stod

emellertid stilla, ty, sade hon, jag var aldrig rädd för någonting. Och grisen gick förbi och

fortsatte rakt igenom syrenhäcken och så vidare igenom gärdesgården ut i skogen. Hon såg

då att han hade en stor svans och var alldeles gråsvart, samt hade lång borst. Det inträffade

tog Edla som en varning att man skulle sluta dansa. Hon gick in och blev uppbjuden av en

fin karl uppifrån Vingåker. Men då sade hon att hon inte skulle dansa mera, och att man

skulle sluta upp att dansa vilket man då så småningom gjorde. Hon talade emellertid inte om

vad hon sett ute då. Det kunde nämligen inte vara bra Men hon bedyrade senare att det

hon sett den kvällen var absolut säkert och att hon inte v8f något som helst sjuk vid tillfället

vilket skulle kunna inverka på synen

Vid ett annat tillfälle var hon till Mogetorp i Österåkers socken Ror att hälsa på sin syster

Tilda Det vu- team emot kvällen. så det började skymma på nar Edla kom dit Stugan. som

var timrad. var gammal och det påstods att det spökade där Så rätt som hon kom gående

vid stugknuten fick hon se ett väsen emellan fogarna i timret, och det vaxte och blev större

och kom emot henne Men då hon stannade försvann det och syntes inte mera till När hon

kom in nännde hon emellertid inget om detta.  Man pratade som vanligt tills det blev,

läggdags Edla fick ligga i ett rum tillsammans med Tilda. När hon legat en stund så började

det att bli ett oväsen i ett hörn av rummet Det lat precis som när några träkäppar skramlar

mot varandra Och inte nog med det På ett skåp låg några knivar och gaflar på tork, vilka

också började föra ovåsen. Edla satte sig då upp och då, det var ett fonster vid sängen där

hon låg, fick hon se hur det ute på backen brann små eldar. De flammade och plötsligt

flyttade de sig och dök upp på något annat ställe. Edla blev då rädd och väckte Tilda. Men

då talade systern om att sådant där brukade ofta förekomma där och att hon inte skulle fasta

sig vid det. Även denna historia var sann bedyrade Edla, för, sade hon: ''um dä så ä da sista

orl (ord)ja säjer , så dör ja saliger'' Även i Bäcketorp påstod hon (och även många andra)

att det spökade Ibland på sommaren, när det var varmt, låg Anderssons uppe på vinden Då

kunde det ibland höras ett snyltande, ihåligt läte ifrån golvet, vilket hon trodde härrörde

ifrån något som var gömt under vindsgolvet. Kanske möjligen något barn som kunde ligga

där Hon påstod förresten att ett par golvtiljor såg ut att ha varit uppbrutna någon gång

Bäcketorp vär ju ett mycket gammalt ställe, så det kunde ju hända att det någon gång under

gången tid utspelats en tragedi där. Vidare brukade det höras hur förstugudörren öppnades

och stängdes utan att någon kom in

En annan historia som Edla varit med om lyder som följer: Edla skulle en gång gå neråt

Djursnäs, för Gustav var den dagen där nere och arbetade. Hon kom så till en hage nedom

landsvägen då hon även denna gång fick se ett djur komma emot sig. Djuret var bra mycket

större an en råtta, ungefär som en katt, och var grått till färgen. Något sådant djur fanns inte

i trakterna, sade hon Nar det så nästan kom fram försvann det emellertid plötsligt och

syntes inte mera till

Edla hade ett bra minne  och hon kom ihåg så gott som alla smådetaljer av någon händelse

hon vant med om nar hon varit ung. Hon berättar: jag minns en gång när jag var 8- 1 0 ar att

jag datt tag på tre stycken vita skjortor som var en faddergåva. Min mor och far var för

tillfället ute i ladugården Ror att mjölka Under tiden hade jag krupit upp på en stol och tagit

ner en ullsax. som hängde på daggen Jag började därefter klippa i de fina skjtorna Just

som mina föräldrar kom in skulle jag börja med att klippa sönder den tredje. Far sprang

fram och ryckte tiH sig skjortan och gav mig en ordentlig tillrättavisning. Det var ju på den

tiden betydligt svårare att skara tyger än nu.

Edla talade även om att hon brukade ljuga att hon varit i Stockholm och det trodde folk lite

till mans på . Men en gång var det någon som hade vagt i Stockholm som sågade om det

var fint på en plats där och Edla skulle då beskriva hur det var där. Det kunde hon

emellertid inte, varåor hon då måste erkänna att hon aldrig varit i Stockholm

Förr fanns det som bekant inte några tändstickor, och Edla berättar att hon många gånger

varit med om att låna eld när hon var ung och bodde i Sjöbacken. För det mesta fick hon

då gå till  Smedsrud, som var nännaste stället, Hor att låna glöd eller ett brinnande vedträ i en

kruka. Det var då att gå och blåsa på glöden så att de inte slocknade under vägen hem igen

Ett annat sätt när man var utan eld var att använda flinta och fnöske

Ett äventyr som Edla tyckte var roligt och ofta talade om, var när hon var ute och åkte med

ett par xjar nedåt Lännäs och de blev skrämda och skenade med henne

Vid Bäcketorp fanns två stugor. De låg efter vad vi kallade Espetorpavägen. Den ena av

dem, den så kallade "Grena-stugan" efter en karl som hette Gren, stod ibland obebodd.

ibland bodde det någon skogskörare eller skogselev där. På denna väg Färdades

skogshuggare och -körare, bärplockare och folk som hade något ärende uppåt skogen eller

till Espetorp. Ibland kom det; åtminstone de sista åren, även lastbilar som skulle uppåt

skogen och hämta ved eller timmer och for förbi. Det kunde vara rätt svårt att komma förrbi

Bäcketorp for folk, utan att få lov att stanna en stund och prata. Troligen satt det någon på

vakt och såg eter när det kom någon förbi. Då blev man stående där en god stund för att

prata. Och ibland kanske även inbjuden på kalle, ty de var gäsfria mot dem de var bekanta

med. Men det var inget vidare gott kake de kokade och bjöd på. Det liknade och smakade

mest diskvatten. Stugan hade ett litet kök och ett rum. Belysningen bestod av

fotogenlampor. Inne i rummet fanns det en hel massa gamla saker. Gamla antika skåp,

skänk, byttor, spinnrockar, en stenyxa, gamla pengar. brev m.m. Men det var ingen ide' for

någon att försöka få köpa något gammalt, ty allt aktades och omhuldades noga Utanför

stugan växte om sommaren en massa gammaldags blommor och örter som Edla skalat sig

under sina otaliga turer i stugorna i bygden. Dessutom växte på täppan omkring stugan

gamla apple- päron- och krikontrad samt körsbärsskog. På den norra sidan av stugan känns

det en myrten Den hade med åren blivit högre an den lilla låga stugan. Edla gick under den

tid då hon var någorlunda kry nästan dagligen ut i stugoma och språkade då med mororna

om det som hände och skedde i bygden

Ibland ordnade hon så att hon fick åka med någon hästskjuts eller bil till handlare Nordkvist

i Hampetorp Hor att göra inköp. Då passade hon på att handla så mycket att det räckte en

månad framåt i tiden. isär Gustav och Edla de sista åren blev krassliga fick Anni, som folk

sade var lite lustig, gå de närmaste ärendena, t.ex. köpa fisk och hämta posten. Folk tyckte

det var trevligt att prata en stund med henne. Även hon ville prata. Då satte hon händerna i

sidorna och vände ryggen åt de hon talade med och svängde på sig åt alla håll. Hon hade

för övrigt, liksom Edla, begåvats med lite skägg

På den senare tiden hade de natt låna en radio och denna hörde livligt på. Det var ju

nymodigt med en sådan pjäs. Ofta diskuterade de programmen ordentligt med folk. De hade

en särskild åsikt om radion. De påstod att radiotjänst var Sven Jerring, eller Sköld som de

också kallade honom. Och han var gift med Ulla Billkvist. Ibland sade de Pilkvist, och att

det var de och deras barn som skötte och svarade för radioprogrammen. Någon annan

medverkande fanns inte, ty om det skulle föreställa någon annan person förställde de bara

rösten. Vid ett tilfälle sa Edla, ''att nu har ja fått reda på att Radiotjänst ä mä i riksdan mä

Dä hade ja inte vetat å förut, men dä va en dag för lite sen som han höll ett föredrag om

riksdan i radion". Det var emellertid redaktör Torvald Sach som höll en riksdagskrönika