Läge: Ristorps by.

Torpet revs troligen omkring sekelskiftet.

Huset var litet. Troligen endast ett rum med förstuga

Huset inramades av ett par ståtliga ekar. Den ena av dem stod kvar in på 1920-talet. Då kom ett arbetslag från Segersjö och sågade ned dem.

Ekstugan var troligen ett namn i folkmun. Den officiella beteck­ningen är säkerligen annorlunda.

Uppgiftslämnare: Elsa Eriksson och Svea Larsson

PERSONER SOM VARIT BOSATTA VID EKSTUGAN.

Anna Kajsa Andersdotter   född 1819 i Edsberg

Anna Sofia Stenkvist           född 1844 i Lännäs

Anna Christina Ekner           född 1845 i Almby

Nedanstående är hämtat ur Johannes Petterssons bok "Minnen från Lännäs", sid 103.

EKSTU-ANNA

Där Fridhems tvättstuga nu står, stod förr en liten stuga.

Två väldiga ekar stodo vakt, en på vardera sidan om stugan.

Dess väggar hade aldrig varit i beröring med vare sig rödfärg eller någon annan färg. De hade naturens gråa färg. I stugan bodde ett fruntimmer som hette Anna. Stugan hade ett rum åt norr.

På gaveln åt landsvägen var en stor förstuga, utan dörr. Den var lång och smal och liknade ett bås. Det var belagt med halm.

Här hade landsvägens alla luffare sitt logi. Då vi gick till skolan voro vi nästan rädda när vi gick förbi Ekstugan,

ty ofta nog sågs någon ruskig individ ha sitt tillhåll därinne i längan. Vi gick därför oftast, åtminstone på mornarna genom

det s.k. kofallet, där en genväg ledde fram till Hagstugan.

Men det var ej stort bättre där. Ty oftast syntes mellan träden ett oborstat ansikte, en av Ekstugans gäster. Så vitt jag vet

gjorde dock aldrig någon av dem barnen något förnär.

En gång såg vi i en tall alldeles vid gångvägen, en trasig kruka upphängd. Någon av barnen upplyste att en luffare hängt upp den och att den som rörde vid den skulle få händerna fulla av vårtor.

Och naturligtvis vågade ingen av oss röra vid den.