Avskedssalut för 191:an i Lännäs

 

På nyåret införlivas Lantarbetareförbundets  avdelning 191, Lännäs, med avdelningen i Odensbacken som har nr 355, Det är ett led i skapandet av stora avdelningar som omfattar gårdarna inom en viss räjong. Utvecklingen har lett därhän att de stora avdelningarna har minskat i medlemsantal och de små har blivit mindre — en konsekvens av rationaliseringen om jordbruket. I samförståndets tecken har man beslutat föreslå att Lännäsavdelningens nr åsättes avdelningen i Odensbacken som får behålla det ursprungliga/namnet. Och på lördagskvällen var det avskedssalut för 191 :an vid en festlig tillställning i Hampetorp.

 

Förbundsordföranden  Axel Johansson har sin hemort  i Lännäs och var   med vid 191:ans tillblivelse för 32 år sedan, höll minnestalet. Han erinrade om att själva upptakten föranleddes av att arbetsgivaren vid ett tillfälle gick handgripligt tillväga mot en anställd vid sågen.

Kontroversen slutade med att förvaltaren fick punga ut med 200 kr till den fördelade som i sin tur tillhandlade sig en ko för pengarna. .Det framgick vidare att tre andra medlemmar, fast på annat sätt, fått kamraternas hjälp till var sin kossa, _;

 

De tre bröderna Johansson jämte den stillsamme Edvin An­dersson tillhörde avantgardet. Brödratrion var helröd med stark syndikalistisk anstrykning. Inom förbundet och distriktet betecknades Lännäs som Wilda vestern. Konflikterna blev legio. Ibland måste de betecknas som olagliga men det var inte mycket att göra åt, En gång nedlades spontant arbetet vid sågen kl, 11 på f.m, två timmar senare var skogsarbetarna och lantarbetarna indragna i härvan. Förlikningsman  Anders Wijkman och undertecknad fick skynda till för att söka stifta fred. Arbetsgivarens inställning till organisation­nen bidrog ingalunda till ett lugnare tempo. Skogssällskapet förvaltade skogen och forstmästaren dekreterade att han kommit till Dimbo uteslutande för att sköta skogen och brydde sig inte det ringaste om vad fackförenin­gen hade för uppfattning om arbetsvillkoren. Det blev strejk igen men den hår gången varade den i tre månader. Landshövding B. Hasselrot, dåvarande ordföranden i Skogssällskapet, kallade till förhandlingar i Dimbo. Tiderna var inte lukrativa. och det satt hårt åt att. få en tvåöring på timlönerna och någon procent på skogsarbetet. Till sist blev det en uppgörelse som inte fick formen av ett avtal utan något mittemellan.                   

Under strejken utbröt den sex månader långa konflikten vid Averby och Gamby Hjortkvarn, Länsarbetarna, som endast kunde räkna med ett minimum av strejkunderstödet -- förbundskassan var det ständigt  ebb i -- tvingades att på allehanda sätt skaffa det nödvändigaste till sina  familjer. På sommaren plockade man bär och sålde.  Strejken vid   Averby hade nått sitt slut, men vid Lännäs  märktes  ingen ljusning, Då fick Johanssönerna  jämte  Edvin för sig att försöka få jobb  vid Averby, Godsarrendatorn frågade om de varit med i den långvariga konflikten. Svaret blev nekande och var ju inte missvisande då de hade sin strejk på hemmaplan. De lyckades få tillfällig anställning under skörden. Vid den tidpunkten rådde starka slitningar även vid andra gårdar i Närke. Förhandlingarna sköttes av distriktet och Axel Johansson kallades som styrelseledamot till en förhandling i Örebro. Det var oförsiktigt och ledde till bakväg. Arbetsgivaren det gällde var just från Averby, och når han upp­täckte Axels anlete bland motsidans delegater reagerade han omedelbart. Det blev uppbrott omedelbart. Vid hemkomsten. till Averby fick inte endast de tre brödena utan även Edvin besked om att ge sig av fortare än kvickt. Så var det slut med den anställningen och likaså med måltiderna i herrgårdsköket med de outrotliga bondbönerna.

 

När avdelning 191; an nu ingår förening med Odensbacken är det skäligt att nämna Edvin Andersson. Han har under 28 år i följd fungerat som kassör utan ringaste ersättning. Hän ^:har skött sin arbetsuppgift mönstergillt. Tillsammans med bröderna Johansson har han deltagit i agitationen i Socknarna runt Lännäs. Ja, hela avdelningen har under sin  tillvaro ådagalagt en energi som saknar motstycke. Medlem­marna har på rangliga cyklar hemsökt alla gårdar där organisation saknats och detta utan anmaning från andra instanser. Un­der strejken i Averby och Gamby ordnades en buss dit ner. Man hade med sig kaffe och dopp till de strejkande och en femtilapp. Detta bevis på verklig kamratanda som då kom till uttryck inte endast från Lännäs utan från andra platser i landet — inte minst från. Örebro— gjorde det möjligt att bryta godsägarnas oresonliga inställning till lantarbetarnas blygsamma krav, Avdel­ningen  i Lännäs har, trots sitt oroliga föregående, utfört en gär­ning som medlemmarna kan vara stolta över. En del av pionjärer­na har lämnat det jordiska, utan att få uppleva det stora. Genombrottet. Några stycken var med i Hampetorp och gladdes med de övriga över att en ny tid  randades för dem som under .generationer lidit av nöd och umbäranden.

 

Festens arrangör var Karl Johansson mångårig ordförande i avdelningen, distriktets förre och nuvarande ordförande samt ombudsman Holger Lundberg var inbjudna gäster. Red. Oscar Hällvik tackade för den goda maten och hade några ord att sända med på den fortsatta vägen.