80 klockor i huset Jobbigt att dra upp dem

 

Han år skogshuggare till professionen, men vid sidan av detta sysslar han med bl a musik, väggprydnadstillverkning och urmakeri. Han tillverkar tom egna klockor, och dessa ser inte ut som vår tids tickande underverk.

Petgöra

--Det här är ett s k stångbalansur i modell från 1700-talet berättar Nils Andersson och visar på några ovanliga men vackra skapelser. Jag har tillverkat varenda detalj utom fjädern i dem. Det tar ca 50 arbstimmar, att tillverka en sådan här klockaoch då gör jag ju också t ex urtavlan helt själv. Den består av en blandning av bly och tenn. Hittills har jag sålt nio sådana här stångbalansur, och jag har ett flertal beställningar, som ligger och väntar.

— Någon gång nu i höst kommer jag med en klocka, där varje detalj är i trä. Kugghjulen är i oxel och resten i ek. Klockorna blir ju hela tiden bättre, då man lär av misstagen. Klockorna går i ca 12 timmar på en uppdragning och de visar exakt tid i 6—7 timmar.

— Jag började med den här sysselsättningen när jag fick ett gammalt golvursverk efter min far, berättar Nils Andersson. Jag hade mycket bekymmer med det, men till sist fick jag igång den. Detta var 1948. Året därpå gjorde jag vad jag kallar mitt gesällprov. Då tillverkade jag en moraklocka. Jag gjorde allt själv, filade tom kuggarna i hjulen. En smed hjälpte mig med att smida ut axelämmen. Detta var ju en kopia av ett annat ur och ingen egen modell.

— Efter hand så har jag skaffat mig moderna verktyg. Först blev det en metallsvarv, men nu har jag en svarv med kuggfräs. Det hjälper mig mycket i mitt arbete. Jag tillverkar t ex golvur i Stjernsundsmodell och har väl ett 50-tal dylika spridda över Mellansverige.

Hittills har jag arbetat med mina ur på vinterkvällar och andra lediga stunder, men jag funderar på att övergå uteslutande till urmakeriet. Jag har genomgått gesällprov på småklockor, och reparerar nu dylika åt folk som kommer hit med dem. Jag har läst allt som finns att läsa om det yrket också.

Nils Andersson har också en fin samling av klockor, som han köpt eller fått. En av dyrgriparna är ett litet ur, som tillverkades av den franske urmakaren Briguet i slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet. Detta ur fick Nils av en farbror som tack för ett framträdande med dragspelet en gång. Vidare äger han en s k fransk bordsstudsare, ett bordsur från 1800-talet. Uret är svart och helt tillverkat av marmor med inläggningar av sköldpaddsskal. En hel uppsättning Sehwarzwaldsur finns också i huset.

— Som helhet har jag 80 klockor i huset. Min fru sköter uppdragningen, men vi kan inte ha alla igång samtidigt. Särskilt gäller detta slagverken. Det skulle bli ett förskräckligt oväsen då.

• Kännare av klockor

Att Nils är känd som kännare av klockor är tydligt. Han åker omkring på hembygdsgårdar för att studera •

eventuella klocksamlingar han är erbjuden av Eskilstuna museum att arbeta i deras hantverkarbod. Även om det lockar, så är kärleken till hembygden för stor för att han skall vilja flytta.

Han tillverkar emellertid inte bara klockor. En annan populär sysselsättning är att göra s k hästskosömmar, väggprydnader - &v järn. Med denna tillverkning började han för tre år sedan och har sedan dess tillverkat hundratals. Dessa vackra prydnader är mycket populära.

— Jag säljer dem direkt till folk, säger Nils. Jag lämnar inte några till någon hemslöjdsfabrik, utan ofta är det någon som kommer hit med en klocka som skall renoveras, och då får se mina hästskosömmar och blir förtjust. Jag säljer dem rätt billigt också.

Förutom dessa sysselsättningar hinner Nils också vara musiker. Han spelar bl a dragspel, klarinett och gitarr och spelade förr med i en Örebro-orkester. Och innan vi går hinner denne tusenkonstnär ta upp sitt dragspel och spela en låt.

GUNNAR REHLIN