Tomt för att bygga skola för skogs rote donerades på 50 år 1865 av förmyndare för framlidne

Brukpatron Frans Gustaf von Akens efterkommande barn.

I ett gåvobrev från 12/11 1919 skänker frökne Julia von Mecklenburg och kammarherre Fredrik von Mecklenburg

tomten Salsta 1:1 till Lännäs kommun.

Den skolbyggnad som då uppfördes brann ned till grunden 15/3 1938. Det nu bevarade huset byggdes  1924.

Vårterminen 1959 blev skolans sista som skollokal.

 

 

Bild från Örebro Läns brandstodsbolag 1843-1943

 

Röde hanen, som under senaste tiden härjat allvarligt inte minst i våra bygder, ställde under tisdags fm (15/3 1938) till stor förödelse i Lännäs, där Salbacka skola efter några timmar var nedbrunnen till grunden. Elden, som började omkring kl. 11 på fm., upptäcktes av skolans lärare, fil. kand. R. Stenström och eleverna, och hade börjat i skolans slöjdsal i övre våningen ovanför skolrummet. I släckningsarbetet deltog Odensbackens brandkår under landsfiskal Harald Lindströms befäl, samt ortsfolket, som f. ö. förtjänar en extra eloge för sitt insiktsfulla och orädda arbete. Skolan, som rymde läro- och slöjdsal för de fyra fokkskolklassera jämte folkskollärarebostad, var uppförd.......................

uppfördes, som f. ö. vid eldsolyckan i går var hotad. Skadorna beräknas uppgå till i runt tal 30,000 kr.

Nerikes Allehandas medarbetare kom till platsen hade brandkåren nyligen anlänt och var just i färd med att vattenbegjuta den omkr. 25 meter från den eldhärjade byggnaden befintliga småskolebyggnaden. Om händelseförloppet ditintills berättade folkskoll. R. Stenström följande:

Omkring kl. 11 på fm. hade skolbarnen rast och några av pojkarna skulle just öppna en dörr till slöjdsalen i andra våningen, då upptäckten av elden gjordes. Tjocka rökmoln välde ut från den trappuppgång som förenade slöjdsalen i övre våningen med tamburen intill skolrummet i bottenvåningen, samtidigt som elden knastrade uppifrån. Magister Stenströms första åtgärd var att bege sig till övervåningen i sin lägenhet, där makarna Stenströms 1-årige son låg och sov, och föra denne i säkerhet. Dessförinnan hade emellertid skolbarnen fått i uppdrag att tillkalla hjälp, samtidigt som bud sändes till Ingvaldstorp, någon km därifrån, med rekvisition av brandkåren i Odensbacken Redan då mag. Stenström var uppe i sängkammaren i övervåningen hade elden sannolikt fått än större fart, rökmoln trängde nämligen ut genom den mellanvägg som avgränsade slöjdsalen med skollärarbostaden och omedelbart härefter hade elden hunnit så långt att eldkvastar slogo ut genom tegeltaket. Genast stod det klart för vederbörande att ingenting stod att göra för att släcka elden och rädda den antända byggnaden, varför de tillstädeskomna inriktade sig på att söka rädda det som stod att rädda av inventarierna.

Ungefär samtidigt härmed hade brandkåren anlänt någon halvtimme efter det elden utbrutit. Att brandkåren först efter en ½ timme kommit till plats får tillskrivas det förhållandet att man hade så pass långt till någon telefon, vilket givetvis fördröjde alarmerandet. Brandmännen inriktade sig genast efter framkomsten på att söka rädda intilliggande småskolan. En slangledning på omkring 600 meter lades ut till den s.k.. Salbackakanalen, där mer än god tillgång på vatten fanns. Elden hade nu hunnit fått starkt fäste i det torra trävirket och skolbyggnaden var helt övertänd. Motorsprutan placerades så att västra delen av det brinnande huset vattenbegjöts, den del nämligen som låg närmast intill den andra skolbyggnaden, även den uppförd av trä. Någon egentlig fara för att även den byggnaden skulle antändas var knappast vid något tillfälle för handen. Först som sist berodde det självklart härvid på att vindriktningen var västlig med påföljd att gnistregnet låg på åt rakt motsatt håll. Skolans elever beordrades medan elden ännu ej hunnit sprida sig till nedre våningen att rädda sina skolböcker och annan nateriel. Samtidigt härmed räddades av brandmännen och ortsbefolkningen även en del av folkskoll, Stenströms inventarier, däribland två bokhyllor med böcker, delvis herrumsmöbel, skrivbord med värdepapper och en del annat: Därmed var egentligen också allt bärgat undan förödelsen och elden rasade nu i alla delar av skolan. Från den först antända slöjdsalen spred sig elden samtidigt horisontalt och vertikalt, till folkskollärare Stenströms sov- och klädkammare i övre botten och till skollokalerna där nere. I skolan förvarades en avdelning av Lännäs sockenbibliotek på omkring 200-talet band, som alltsammans blev lågornas rov. Likaså lyckades det ej att rädda något av skolans inventarier, bänkar eller verktyg. Likaså innebrändes också skolans demonstrationsapparater och övrig experimentmaterial.

Av folkskoll. Stenströms lösegendom blev utom det ovannämnda möbler, sängkläder och husgeråd lågornas rov.

Den brunna byggnaden var uppförd 1877 och senare moderniserad. Beslut hade f. ö. helt nyligen fattats, att den skulle ytterligare restaureras. Den var uppförd i två våningar, i bottenvåningen var i västerdelen skollokalen inrymd under det att östra delen av byggnaden inrymde bostad för läraren, kök, sal, hall och herrum. I andra våningen var förutom slöjdsalen ytterligare utrymmmen för läraren, bl. a. en sängkammare och klädrum. Som en tillfällighet kan nämnas, att den nedbrunna byggnaden tidigare varit hemsökt av eldsvåda, då emellertid ej allvarligare än att lärarepersonalen kunde släcka elden innan ännu någon allvarlig skada skett.

Den nedbrunna skolbyggnaden var försäkrad i länets brandstodsbolag för 25,000 kr. Inventariernas brandförsäkringssumma uppgår enligt uppgift av kyrkoherde Zetterquist till 1,500 kr. Fil. kand. Stenströms lösegendom var försäkrad för 4,000 kr., vilket är att anse som lågt räknat.

För skolundervisningen närmast blir det givetvis väl så, meddelar magister Stenström, att vi få disponera småskolans lokal även för de övriga fyra klasserna, på så sätt att småskolan t. ex. läser på fm. och folkskolan på em.

Eldsorsaken slutligen kan ej ha varit någon annan än felaktigheter i någon rökgång, dock ej i den först antända slöjdsalen, där eld ej varit uppgjord sedan lång tid tillbaka. Med hänsyn till eldens uppkomst kan det också anses helt uteslutet att den förorsakats från någon eldstad i lärarens bostad utan måst härröra sig från själva skollokalen i eller tamburen,

 

Källa NA

 

Till Kommunen och skollärsren utgick brandskadeersättning á tillhopa 31.789,76

 

 

 

 

Skolkort från Salbscka ca 1915. 3:e pojken från vänster är Arthur Carlsson 1905-

Skolläraren är K T Karlsson ( Barnen hade roligt åt namnet som uttalades Kåte Karlsson )

Han hade träben.

 

Tack Maria Carlsson Umeå

 

 

K T Karlssons gravsten på Lännäs  kyrkogård