Your Company
Start Gårdar och Torp Historia Handelsbodar Företag Skolor Personer Länkar Kontakt Kartsök

 

 

Dombok 1598 Emigranter från Lännäs Immigranter till Lännäs Folketspark/Folketshus Katrinebrunn Lännäs Bygdegård Indelta soldater Posten Lännäs sparbank Vinöfärjan Lännäs kyrka Frikyrkor Olyckor Fornminneskarta Lännäs Hembygds- och Fornminnesförening Hampetorps IF Bröllop Ransonering under 2:a värdskriget Milstenar Emegrationen

Lännäs kyrka

Jag tar gärna emot om du som har gått in på denna sida har något att bidra med.

Gå i så fall till startsidan där du hittar adresser för att kontakta mig.

 

Lännäs, kyrkan 3

 

interiör från lännäs kyrka

 

Av den ursprungliga kyrkan som uppfördes troligen redan på 1100-talet återstår endast tornet.

Den nuvarande kyrkan består av ett rektangulärt långhus ned tresidigt  avslutat korparti.

Sakristia i norr samt torn i väster. Denuvarande formen fick kyrkan vid den grunliga ombyggnad som skedde 1777. Tornets ljudöppningar och takhuv har dock fått sin form under senare tid.

Vid golvomläggning 1933 konstaterades att den tidigare kyrkan slutade där koret idag börjar.

Kyrkan var även smalare än den nya.

1961 Hittades ett ett äldre oblatjärn ( odekorerar ) bakom ett skåp i sakristian.

 

Ett dokument av Ivar Zetterquist om ombyggnaden av kyrkan 1777

 

En äldre stavkyrka och gravar påträffades söder om kyrkomuren vid uppförandeet av nytt församlingshus

Länk till riksantikvarieämbetet om Stavkyrkan ( klicka på uvr2011_048pdf ))

 

Den nuvarande altartavlan (en kopia av Carl Blochs Christus Consulator ) är från 1892 målad av A. Wallander., två äldre altartavlor hänger på sydväggen. (Kristi uppståndelse med de sovande knektarna och Kristus i Getsemane )

I koret hänger en oljemålning från 1600-talet framställande Maria med barnet.

På viltungla påträffades ett fragment till en altaruppsats. Det var en enda bräda med en putto-framställning. Även dörren till sakristian fanns där.

På senare tid har flera renoveringar utförts, på 1950-talet renoverades kyrkans tak och 1961 skedde en större inre renovering. Orgeln som skaffades 1845 av Johan Samuel Strand V. Vingåker den utökades till tolv stämmor 1966.

1977 byttes kyrkbänkarna, de nya kom från Stora Mellösa kyrka.

Vid den senaste renoveringen återfick kyrkan sin urspungliga färg (1777) rosaputsade fasad.

Lillklockan tillhör en av de älsta i Sverige och har datersts till 1200-tal. Den andra klockan är av empirtyp med lyrbård och göts 1832 om av Samuel Ch. Grömwall, Stockholm.

Kyrksilvret inklusive brudkronan stals i mars 1871 och har aldrig återfunnits. Dock förvarades en kalk i förgylt silver i prästgården varför denna finns kvar.

Älsta inventatrien är ett rökelsekar i malm.

PRÄSTERNA PÅ KYRKVÄGGEN

Som besökare i Lännäs kyrka, kan du inte ha undgått att se två porträtt, som hänger på vardera sidan om predikstolen. Det syns tydligt, att det är två präster, men vilka är de?

Till vänster hänger Axel Sandströms porträtt. Han var kyrkoherde i Lännäs underåren 1905 - 1931. Till höger hänger porträttet av av Olof, eller om du hellre vill Olaus Strandberg, präst i Lännäs under aren 1754 - 1772. Det är om den senare jag skall berätta. Han var på många satt en märklig man.

Strandberg var född år 1721 och tillhörde en släts präster från denna släkt i Strängnäs stift. Nämnas kan, att två av Olofs söner valde faderns yrke. Strandberg blev tidigt känd, som en mycket skicklig predikant. Han prästvigdes år1746 och efter en kortare tjänst, blev han i slutet av 1747 antagen till huspredikant hos baronen Erland Broman, som på somrarna bodde på Rosersbergs slott. Där var ofta Fredrik I, Sveriges kung gäst. Efter en predikan i slottskapellet, som Strandberg höll i kungens närvaro, blev den unge prästen erbjuden tjänst som kunglig hovpredikant.

Strandberg tackade emellertid nej med motiveringen: "af ömhet för min själ, som kunde taga skada vid hovet ".

Hur kom det sig då, att Strandberg kom till Lännäs?

Jo Baronen Erland Broman köpte Segersjö år 1747. Han ville gärna ha Strandberg till kyrkoherde i Lännäs, när denna tjänst blev vakant år 1754. Trotts sina få tjänsteår och flera mera erfarna sökande, erhöll Strandberg tjänsten.

Strandberg trivdes bra i Lännäs och befolkningen har uppskattade honom. Jag citerar en uppsats ur Bibeltrogna Vänners Julkalender år 1988: Citatet lyder: "Det var inte blott församlingsborna i Lännäs, som gick flitigt i kyrkan. Folk strömmade även från andra socknar. Strandbergs eldiga och varmhjärtade förkunnelse av försoningsordet - som han själv uttryckte sig - framkallade snart en omfattande väckelse i hela trakten. " Att han lämnade Lännäs år 1772 sägs bero på, att församlingen planerade att bygga en ny kyrka och att detta var ett område, som Strandberg var mindre intresserad av. Som bekant stod nuvarande kyrkan färdig år 1777.

Att inte Strandberg enbart var intresserad av s.k. andlig spis, förstår man, vid läsningen av en uppsats av honom från år 1772, publicerad i Tidskriften Engelbrekt nr 1985:1. Uppsatsen bar titeln "ANMÄRKNINGAR VID FISKET I HJELMAREN" och är en dåtida uppmaning om bättre fiskevård. Grundtanken hos Strandberg är, att då Hjälmarens fisk föder en stor del av länets invånare och dessutom räcker for export till Stockholm, var det angeläget "att så inrätta och vårda Fisket i denna sjö, att dess rikedomar icke må avtaga, utan snarare förkofras ".

Vi har talat om en prästsläkt, men den för eftervärlden mest bekanta medlemmen är inte en präst utan en författare. Carl Vilhelm August Strandberg (1818 — 1877) var författare, tidningsredaktör och översättare av utländsk skönlitteratur. Han skrev under pseudonymen TALIS QUALIS (vilket betyder ungefär: Jag är som jag är). Jag vill påstå, att praktiskt taget alla vuxna Lännäsbor känner till en av hans dikter. Den ingick i samlingen "Sånger i pansar" och bar titeln "Hymn". Om jag talar om, att den inleds med orden: Ur svenska hjärtans djup en gång, en samfäld och en enkel sång. Då vet alla att det är inledningen till vad vi i dag kallar för KUNGSSANGEN.

Källa Holger Elfsten

 

Altartavlan-kyrkan.jpg 

Altatavlan i kyrkan, Consolator originalet målat av Carl Bloch (1834-1890) hänger i Lödderup kyrka Skåne, Alf Wallander (1862-1914) har målat denna tavla, som ersatte den förra altartavlan 1892.

Kopior som denna hänger i fler kyrkor bl.a. i Bethany Evangelical Lutheran Church, Cranstone, Rhode Island, USA dock utan undertexten som inte heller originalet har.

 

Baaten-kyrkan.jpg

Den 300:ade båten som Allan Eriksson, Vinön byggde och nu finns i kyrkan. Den var i mindre format än de andra.

 

altartavlor lännäs kyrka

Prästlängd i Lännäs Kyrka

 -1593             Herr Olof  (Asker)

1593 - 1611     Herr Jöns ( 1611 till Svennevadf som kyrkoherde )

1611 - 1656     Arvidus Olai  död 1656

1657 - 1673     Nicolaur Ulmpagius ( Almbybo ) son till Arvidus Olai

1674 - 1693     Erikus Eriki Ljung

1693 - 1695     Ericus Eriki Lännaeus ( från Lännäs )

1695 - 1707     Stephan Nicolai Wallerius

1708 - 1710     Jonas Olai Sundelius, Olaus Nicolai Wretelius

1713 - 1715     Petrus Olai Wallerius

1717 - 1732     Samuel Hallman

1735 - 1754     Laurentius Nevelius

1754 - 1772     Olaus Strandberg ( Erbjöds av Fredirk I Hovpredikantsysslan men avböjde )

1772 - 1773     Peter Bergström

1775 - 1790     Eric Gabriel Lindberg

1792 - 1805     Karl Lithell

1805 - 1815     Daniel Eriki Hjortsberg

1815 - 1827     Lars Kumlin

1829 - 1839     Adolf Christian Gellerstedt

1839 - 1858     Johan Daniel Gellerstedt ( Utgivare av Nerikes flora, Riksdagsman )

1858 - 1861     Adolf Filip Gumaelius

1864 - 1886     Anders Ecklein ( Från Eketorp Lännäs ) död 1886

1888 - 1904     Karl Emil Beckman ( Nitisk katarkt och missionsvän )

1905 - 1931     Axel Sandström ( Prost )

1932 - 1958     Ivar Zetterquist

1958 - 1961     Eric Gottfrid Rembrink

LÄNNÄS KYRKA. 


Ur Närkes kyrkor i ord och bild, J L Saxon

Laennaes-kyrka-S-M-Eriksson.jpg        Laennaes-kyrka-Axel-Aaslund.jpg


Enligt sägnen skulle Lännäs första kyrka byggas på Katrinebärgs ägor. I Törntorps äng finns en större stensättning, som skall utgöra lämningar av grundmurarne. Men vad man byggde upp om dagen, revo trollen ner om nätterna. Alltså måste man välja en annan plats för kyrkan, och det blev den nuvarande, sedan man spänt ett par tvillingoxar för ett stenlass och låtit dem gå vart de ville.

De stannade nämligen där kyrkan nu är belägen. 

Också till Lännäs har sägnen förlagt Hagbart och Signes vackra kärlekssaga. Ej långt från det röse, som bär hans namn, ligger Signhilds källa. I en prästerlig rapport från 1667 omtalas, att man några år förut hittat mynt på källans botten. Tidigare hade »de, som lidit av ögonvärk, tvättat sig i källan». (Det är här alltså fråga om en offerkälla). 

Söder om förutnämnda i röse funnos två källor, som troddes ha tillhört någon konungs gård. På den ena var uthuggen en krona. »Siwar Konung», stod det även att läsa där. 

Icke långt därifrån i en backe, som nu var betäckt med jord, förmodar rapportören att det stått ett kapell. 

Rapporten är skriven av Nicolaus Arvidi Ulmpagius (komministerson från Almby), känd för sitt intresse för fornforskning. 

Den första kyrkan var en medeltidskyrka med torn. Hon revs 1776 och ny uppfördes 1777, men tornet fick bestå och består ännu. Det är av kalksten med kraftiga murar och har försetts med en barockhuv. 

Asker har långt upp i medeltiden en ledande ställning — en tid utgjordes Askers härad av Asker och Lännäs —, men frågan är, om ej Lännäs är äldre. 


På sin tid utgjordes »Lendes rättardöme» av Medelösa, Nærboås, Lendes, Askers, Svinevads, Ekeby, Gällersta och Skiollesta socknar. Det sammanfaller ju bra med det nuvarande Askers kontrakt. 

Lännäs ställning i kyrkligt avseende hade säkerligen sin grund i att Segersjö tillhörde Strängnäs stifts biskopar, som ofta vistades där. Detta förklarar också varför kyrkogodsen i Lännäs voro relativt få: det fanns ej så mycket att ta, sedan biskoparne tagit sitt. 

Vid reformationen blev Segersjö kronogods, och Karl IX vistades ofta där. 

Laennaes-kyrka-roekelsekar.jpg                                                               Laennaes-kyrka-maesshake.jpg

Emellertid var Lännäs även vid reformationen annex till Asker. Först 1593 blev Lännäs eget pastorat, och detta genom ett — bedrägeri. I ett 1733 från bönderna i Asker till konungen avsänt brev heter det därom: 
I konung Karl IX :s tid var en gammal vällärd och ålderstigen kyrkoherde i Asker, Herr Olof, som hade till kapellan en orolig och olärd person, Herr Jöns, hvilken begick stämplingar mot kyrkoherden hos Bispen M. Peer, ty denne var Bispens synnerlige vän och hans vagnmakare, och begärde såväl hos Bispen som hos konungen att få Lännäs skilt från Asker, hvilket han påstod vara enligt med 
pastorns önskan. Då samme konung en gång kom till Segersjö och den gamle kyrkoherden Olof predikade, begynte konungen efter predikan tala med den gamle presten, om han ock önskade att bliva av med sacellanian. »Ja, det vill jag visst», menade gubben, som var lomhörd och ej förstod bättre än att konungen frågade, om han ville bliva af med sacellanen. 

Härigenom fick biskopen detta gäll (Lännäs) åt kapellanen, som sålunda »falskeligen den gamble mannen brödet utur handen bedragit hade». 

En annan gång, när konungen åter besökte Segersjö och blev underrättad om kapellanens bedrägeri, lät konungen tillbörligen näpsa honom för den falskhet, han visat mot sin kyrkoherde och det missnöje han åstadkommit i socknen, samt lovade bönderna, att annexan snart skulle läggas tillbaka till sin rätta kyrksocken igen, »på det prestabordet måtte blifva rätteligen underhållet och prästen däraf bekomma sin nödtorftiga föda». Frågan blev emellertid undanskjuten på grund av de under Karl IX :s sista regeringsår utbrytande krigen. Den väcktes sedan flere gånger, men L,ännäs var och förblev skilt från Asker. 

Herr Jöns tjänstgjorde i Lännäs 1593—1611, då 

han blev kyrkoherde i Svennevad. 

Hans efterträdare blev Arvidus Olai, som tjänstgjorde 1611—1656 (det 
sistnämnda året hans döds-år). 

Hans historia är framför allt knuten vid Lännäs självständighet som pastorat och dess prästgårds gränser. 

Kronohemmanet Duvnäs 
hade givits till kyrkoherdeboställe, men herr Jöns hade varken fått garantier för pastoratets självständighet eller prästgårdens omfattning och rättigheter. 

Så tillät sig kontraktsprosten Andreas Cantherus i Stora Mellösa att »utbreda sig över herr Arweds fiskevatten i Hjelmaren». Kyrkoherde Arvidus drog saken inför rätta, och lagmanstinget i Askers härad förklarade 12 maj 1617, att »tiondefisket i ååna ofwanför Sigarsö ägor och inpå Mälösalandet hörde Mälösa prestgård til, men tionden av de notadrättor och halmfiske, som ligger i Lennäs sokn, skall ske til Lennäs prestgård». 

På Segersjö satt då en mäktig herre, Lindorm Kagg. Denne tog sig för att söka förstora sitt gods med en del av prästgårdens område. Han skickade helt enkelt sina drängar att plöja och så på prästgårdens område. Kyrkoherde Arvid förehöll honom detta, varpå Kagg bryskt svarade, att han »satt herr Arwed til geldet; han kunde ock sätta honom därfrå». Men herr Arvid lät ej skrämma sig av den ogenerade och snikne godsherrn. Han höll på socknens och boställets rätt. Han t. o. m. använde kyrkan som forum därför en gång, då han i en predikan skildrade konung Akabs lystnad efter den fattige Nabots vingård. 

Till detta kom, att pastor i Asker ville ha Lännäs under Asker igen. Men mot den attacken stod Lännäs som en man, och den lyckades ej heller. Då herr Arvid dog blev hans son. Nicolaus Arvidi Ulmpagius (1657) kyrkoherde i Lännäs. Hans tillnamn betyder Almbybo, och han hade tagit det emedan han föddes (1600) medan herr Arvid var komminister i Almby. 

Ulmpagius fick fortsätta faderns kamp för prästgården, och 1677 kröntes den äntligen med framgång, då prästgården »confirmeras vid sin rätt». 

Han fick ock vara med om att bygga ny prästgård. Skärtorsdagen, den 12 april 1666, nedbrann nämligen prästgården medan kyrkoherden och allt hans husfolk voro i kyrkan. 

Egendomligt nog skulle i alla fall striden om prästgårdens ägor blossa upp igen. Nu fördes den av kyrkoherde Erik Gabriel Lindberg mot ägaren av Segersjö frih. Josias Cederhielm. Herdaminnet berättar därom: 


Vid sacellaniens indragande här 1770 annekterades komm.-bostället, Presttorp kalladt, af ’bemälde frih. Cederhielm, under åtagen förbindelse att i vederlag löna en past.-adj. som skulle hafva »husrum, mat och uppassning» vid Segersjö. Det gick en tid; men snart försvann adjunkten. Vid kkoh. Lindbergs tillträde fanns ingen past.-adj., vid Segersjö, och frih. Cederhjelm sade sig ej heller vilja hålla någon sådan. Vid närmare efterforskning utrönte då Lindberg, att Presttorp, tillika med en därunder nyttjad utjord var en inäga till Segersjö från kyrkoherdebostället; han lyckades äfven här leda saken, så, att rättvisa vanns och Presttorp återgick till kyrkoherden. 

Nämnde Cederhielm trodde sig också ha rätt till sockenmagasinsfonden och satte sig i besittning av densamma. Kyrkoherde Lindberg återbegärde den, och Lännäs återfick den också. Denne Lindberg var en lika driftig som för sitt kall intresserad man. Han tillträdde tjänsten 1775, och redan året därpå revs den gamla medeltida kyrkans skepp. Det medeltida tornet undgick dock — som redan är nämnt — detta öde. 1777 blev den nya kyrkan invigd. Ett minne av denna högtidlighet och av kyrkobyggandet utgör följande i kyrkans arkiv befintliga verser med noter, vilka jag, tack vare prosten Axel Sandströms tillmötesgående, är i tillfälle att återgiva: 

 Lännäs kyrka och Dess Kyrko-Herde 
Wäl-ärevördige och Höglärde Magister 
Hr Erik Gabriel Lindberg 
Invigdes Af Probsten 
Högärewördige och Höglärde Magister Herr Erie Waller 
Den 10 Aug. 1777. 

Tryckt i Örebro, År 1777. 

Du Lännäs Folk! Uti ewärdligt minne 

Skrif denna Dag och Gudi offer bär, 
Då början sker: at du får samlas inne 

Uti det Hus, som kostat ditt besvär.

Nu tacka GUD! at ingen liflös blifvit 
Af olycksfall; Si! deras arm och ben, 
Som daglig dags med tunga bördor blifvit 
På ställnings högd, är utan bräck och men. 

Men tacklöst du hos dig ej bör begrawa 
Din Herdes nit, som mongen qwäll har fådt 
Sig lägga trött, och huf-bry welat hafwa 
Om Byggnaden, att hon så raskt har gådt. 

Han icke sig har spardt att wisligt styra. 
Han hushåll well har brukt på många wis. 
På Månader som knappast fulla fyra 
Finns kyrkan ny för ganska billigt pris. 

Gläd Lännäs dig! Nu i din Byggning stiger 
För Altaret en trogen HERrans Man, 
Med HERrans Namn Den Samma Han inviger 
Till HERrans hus, där sällhet winnas kan. 

Där wandringsmän med ljus till himlen wisas 
Där säkerhet ur sömnen warder wäckt 
Där Hungriga med Nådens Håfwor spisas 
Där själens törst ock snart kan blifva släckt. 

I Lännäs Barn! fast Zion Ert ej blänker 
Af granlåt, dock för öfwerwåld och brand 
Det akte GUD som härlig prydnad skänker 
Och helgar det till werkstad för sin Hand. 

Än mera nytt: i Lännäs nya Kyrka. 
Inviges ock dess Kyrko-Herde, som 
Wist monga prof, att han med utmärkt styrka 
Will Socknens wäl, är Henne huld och from. 

Nå lycka till Din Herde-Staf att sköta 
Den trenne år Du redan burit har 
Haf Himlens Nåd att mörksens odjur möta 
Med wäpnad hand i sälla lefnads dar. 

Treenighet! låt Lindberg länge nära 
På Hjelmars strand sin ombetrodda Hjord, 
Med Himla-mat, låt af Hans dyra lära 
Städs rönas kraft, låt verkan warda spord.

Att fattig, rik ur synda-dwalan wakna 
Och bättrade må helgas med behag, 
Så sina får Han slipper okänt sakna 
I ärans land, på werldens mötes dag. 

Ifrån den 2 Aprill till den 10 augusti är den gamla Kyrkan nedtagen och den nya färdiggjord på den grund, som lika med jordytan förledne höst år 1776 lades. Arbetet har fordrat ett dagswerke i wecka af hwart matlag. 

Ali pennige utgift, till hela Kyrkans uppsättande, utgör 500 R-daler. 

Över Lindberg är på Lännäs kyrkogård en minnesvård med denna vackra inskrift: 

Här vilar prosten Erik Gabriel Lindberg. 

Vittne vår dygd om hans nit för Gud. Kyrkans handlingar vittna om hans nit för oss. Lännäs allmoge reste stenen 1790. 

I det föregående har jag talat om sacellaniens (kom-ministraturens) indragning. 

Den inrättades redan under herr Arvids tid, och hans son Nicolaus Arvidi Ulmpagius var den förste komministern här. Sonen blev, som nämnt, sin faders efterträdare i kyrkoherdeämbetet år 1657. 

Komministertjänsten indrogs 1771. 

lillklockan-kyrkan.jpg

Lillklockan som är en av de äldre klockorna i länet

Sista delen av vägen upp till klockorna får man tillryggalägga på stege. Men när man kommer upp för den, blir man också rikligt belönad för mödan. Man får se en klocka, som en auktoritet på området, domkyrkosyssloman Mats Åmark, förklarar utgöra den ena av Närkes två älsta kyrkklockor. Den andra är Almby. Han skriver: 

Ju äldre klockan är, dess sparsammare äro i regel de prydnader, tecken och figurer klockgjutaren nyttjat. Av Närkes äldsta klockor saknar lillklockan i Lännäs varje spår av inskrift eller tecken: den är, såsom bilden visar, helt slät. Även Almby lillklockas figurer äro av anspråkslösare slag. De befinna sig högst uppe på klockbottnen invid de öglor, som uppbära klockan, den s. k. kronan. Det ena är ett 3 cm. högt S. Georgskors; det andra ett A. av samma höjd. 
Möjligen syftar detta på sockennamnet. De ge emellertid föga ledning vid bestämmandet av klockans ålder. Man är i dylika fall nästanuteslutande hänvisad till klockans form. För både Almby- och Län-näsklockorna är denna hög och smal, av romansk typ, med höjden betydligt större än nedre diametern. Godset är tjockt, och vad som isynnerhet anger hög ålder är att slagringens nedre del inte sluttar inåt, utan är vågrät och i nedre kanten cirka 5 cm. bred. De smala, släta byglarna i kronan hänföra likaledes dessa båda klockor utan ali tvekan till 1200-talet. Deras diameter vid bredden är lika, ungefär 64 cm. Almbyklockan är något högre, c :a 92 cm  med kronan. 

Det är i sanning en vördnadsvärd ålder dessa små, anspråkslösa Närkesklockor ha, där de hänga, den ena i sin lilla svarttjärade stapel på den om sommaren fridfullt lummiga kyrkogården viel Almby; den andra i sitt fasta medeltida torn i Lännäs. De ha ringt, dessa kyrkans outtröttliga härolder, i mer än 7 sekler. De ha ringt till mässa och bön, redan då Birger Jarl styrde landet; och när martyren Engelbrekts stoft av trogna vänner bars till gravens frid i Örebro kyrka år 1436, blandade de såsom redan tvåhundraåriga veteraner sina toner i den stora själaringningen för folkhjälten. 

Storklockan har följande inskrift: 

Den högvälborne grefve och herre herr Carl Ulrick Torstensson tillika mäd des hustru den högvälborne grefvinna fru Anna 
Mar-gretha Oxenstierna hafva förärth denna klocka til Lännäs kyrkia åhr 1725 den 12 september. 

Tornet har barockhuv med kors på glob. Smärre sådana kors på glob sitta över de 4 tornfönstren. 

Torn som långhus ha rödfärgat plåttak. 

Kyrkans långhus är invändigt täckt med brädtak. Tresidig avslutning i öster och sakristia. 

Den medeltida kyrkklockan i Lännäs.

Kyrkan är i vitt och guld. Likaså orgelläktaren, som uppbäres av 6 refflade pelare. 

Altartavlan utgöres av en kopia av Blochs Kristus med utsträckta armar, illustrerande språket »Kommen till mig I alle, som arbeten och ären betungade». Hon inramas av pelare. På båda sidor stå numertavlor-na sammanbyggda med altarprydnaden. 

Den äldre altartavlan i är nu placerad på ena långsidan. 

Hon framställer Jesus på knä i Getsemane och över honom en öppen himmel — moln och ljusare parti — och en därifrån nedsvävande ängel. I bakgrunden skymtar man de tre sovande lärjungarne och längst: bort dem, som komma för att fängsla Jesus. Bland dem befinner sig Judas, förrädaren. 

Under tavlan står på en träskiva: 

»Högvälborne Friherre Herr Josias Carl Cederhielm ägare till Segersiö förärat denna Altarprydnad till Lännäs Kyrka. Förfärdigad år 1798. 

Mitt på den inskriptionsbärande skivan synes det adliga vapnet, vars spetsar sträcka sig upp på ramen. 

Tavlan krönes av det allseende ögat, som bibehållits även sedan hon flyttats från koret. 

Bänkarne äro av den nymodiga sorten i ljus ekfärg. 

Kyrkan har c:a 400 sittplatser. 

Uppgången till predikstolen är från sakristian. 

De prydliga ljuskronorna, som under de senaste åren restaurerats, äro fyra: en i bömiskt glas, en barockkristallkrona, en malm- och en mässingskrona. Å malmkronan, som hänger närmast altaret, läses i ett ornament initialerna 
C. J. S. och C. S. samt årtalet 1703. 

Den bömiska kronan hänger på ena, prostparet Brandels krona på andra sidan under läktaren. 

Rökelsekar av malm, tillhörigt Lännäs kyrka.

Sidoingången till kyrkan är under ett fönster. 

Sommaren 1925 erhöll kyrkan en invändig uppsnygg-ning. Väggar, tak och bänkar ommålades, och de förgyllda partierna omförgyldes, allt för en kostnad av 3,300 kr. 

Örebro läns mtkseums kyrksal inrymmer åtskilligt, som tillhör Lännäs kyrka: en oljemålning (1600-talet) med uppståndelsemotivet, en nummertavla från 1771, ett medeltida rökelsekar samt 3 mässhakar: 1 från 1520, 1 från 1600-talet och 1 från 1801. 

Den förstnämnde av dessa mässhakar är synnerligen förnämlig. På den kyrkliga utställningen i Strängnäs ådrog den sig särskild uppmärksamhet, och i det av riksantikvarien S. Curman m. fi. utgivna stora arbetet om utställningens 
viktigaste föremål har professor Axel R. Romdahl ägnat 5 sidor åt detta praktexemplar av kyrklig skrud. 4 bilder, varav en helsida, återge detaljer därav. Särskilt framhåller han mässhakens konsthistoriska betydelse. Huvudmotivet är Johannes döparens avrättning och Herodes gästabud. Broderierna äro f. ö. rika. Själva mässhaken är i blå sammet med s. k. granatäpplemönster. Ingen kyrka i Närke har tillnärmelsevis något så praktfullt i denna genre, och mässhaken borde givetvis pryda den kyrka, som äger den. 

Bland gravvårdarne ådrager sig en särskild uppmärksamhet. Den har följande inskrift: 

Här vilar i skuggan av sin plantering trädgårdsmästaren Carl Seger, född år 1747, död år 1826. Efterkommande blande sitt stoft med hans. 

Det är alltså han, som planterat å kyrkogården. 

Seger var en även i andra avseenden framsynt man. Han tillvaratog på sin tid ett stycke av en altarprydnad från gamla kyrkan: en 3 meter lång ekplanka, skulpterad av mästarehand för 200 år sedan. Nu har denna skulptur kommit till rätta och fått sin plats i Lännäs nyinrättade fornstuga. 


Gravvårdarne äro mest av kalksten och icke så stora, undantagandes den stora Montgomery-Cederhielmska familjegravens. 

På kyrkogården finns en gravvård med namnen Stina, Bror, Johan och årtalet 1899. Tydligen ha här tre syskon funnit sitt sista vilorum. 

Vården över hemmansägare Olof Haglund och hans maka ha slägga och spade korslagda som överstycke.